Besynnerliga Motsatser i Livet
Ja...just nu är man i ett mellanläge, ganska risig faktiskt, i kroppen. Vilket gör att själen, för en gångs skull, risar lite också. Man hänger ju liksom ihop, kropp och själ, även om jag för det mesta håller den själsliga ångan upp, fast jag är kroppsligt skral.
Just nu tänker jag på Besynnerliga Motsatser.
Sover dåligt. Vaknar ofta. På natten. På dagen, är jag hur trött som helst, vågar inte lägga mig ner eller sitta FÖR bekvämt, för då somnar jag bara så HÄR lätt. *knäpper med fingrarna*
Det är roligt att skriva på boken, Rebel's Quest, och ändå...så tar det så EMOT att öppna MS Word och börja.
Jag älskar att gå ut med Jarmo. Ändå, så tar det så EMOT att resa sig, fästa på kopplet och vandra ut genom dörren. Och DÄR, är det så mysigt igen, att umgås med vovven.Jag älskar att prata med mamma, vänner, etc. på telefon. Det är roligt att prata med folk överhuvudtaget. Och ÄNDÅ, så bär det emot att lyfta luren och ringa upp - men när jag har gjort det så är det så himla roligt att prata ändå.
Vad är det här? Vad beror "startångesten" på? "Gör inte idag vad du kan skjuta upp till imorgon..."
Ja, som du ser, kära bloggläsare, så är det lite si och så just nu. Men jag vet en sak säkert. Det går över. Och DET, är en lika besynnerlig, som sann, motsats också. Hur kan jag vara så här skum till mods, och ÄNDÅ veta med säkerhet att allt blir bättre?
"Då det, då det, då det, då det..." "Vad är det du säger?" "Jag säger då det."
Kramar så här i midsommartid!


